Två tecken på stundande regeringsombildning?

En söndag halvvägs in i valperioden borde innehålla goda nyheter och glada medborgare sett med regeringens glasögon. Det går bra för Sverige. Visserligen försitter regeringen chansen att investera i framtiden men det är ingen bankrutt nation den leder. Trotts det, så ser det mörk ut. Ekonomiska larmrapporter och en begynnande ökande arbetslöshet ser ut att vänta. Med två så förödande omdömen av väljarna som dagens återstår snart bara regeringsombildning för att få till en nödvändig nytändning.

1. Allt fler tror att en s-regering skulle sköta landets ekonomi bättre än den sittande moderatstyrda. Det är ett tecken på att regeringen börjar förlora markkontakt med vanligt folk. Anders Borg vs Thomas Östros 0-1.

2. DN letar efter halmstrån. Regeringen får 39 procent i ännu en mätning. Blixtfort tolkas detta som att regeringen äntligen får betalt av väljarna och att oppositionen måste börja ge besked. Med en ledning på 16 procent är det knappast en chockvåg som går genom oppositionen. Avståndet verkar fastcementerat och skattesänkningar ger uppenbarligen inte önskad utdelning. Något måste göras och kanske måste någon gå. Men vem?

Hillary är McCains VP:s starkaste argument

John McCains val av guvenör Sarah Palin från Alaska som vicepresidentkandidat visar på hans självständighet att gå sin egen väg. Palin är en doldis som han bara träffat en enda gång innan han meddelade sitt val. Hon har varit borgmästare i den lilla staden Wasilla och blev Alaskas guvenör för två år sedan. McCain är idag 72 år. Skulle han sitta i de två perioder han har möjlighet till är han 80 år när han avgår. Det är därmed inte helt osannolikt att guvenör Palin kan tvingas tillträda och om detta handlar bl.a debatten sedan McCain tillkännagett sitt val.

Sarah Palin hyllar Hillary Clinton. Det har hon inte alltid gjort. Nu gör hon det i hopp om att få hennes väljare att rösta på McCain. Det är smart men Palin är ingen Hillary. Inte än i varje fall.  Även om inte Hillary finns med på valsedeln så är hon numera placerad i den absoluta hetluften. Det retar säkert alla som ville se Hillary som kandidat men frågan är verkligen om den starkt konservativa Sarah Palin kan få över de starkt liberala supportrarna från Clintonlägret till McCain.

Landstingsgruppen i ostkakans land

I veckoslutet for den socialdemokratiska landstingsfullmäktigegruppen till Kalmar. Syftet var att lära sig mer om deras framgångsrecept som hälsolandsting. De var ett av få landsting som blev s-styrt efter valet 2006. Då vi är i opposition i Västmanland var vi naturligtvis nyfikna på hur de gjorde.

Oppositionsråden Denise Norström och Glenn Andersson på väg in till Kalmar slott, där s-gruppen hade överläggningar med partivänner i Kalmar.

Ivan Arancibia, Sven Larsson och Kjell Persson på slottsgården.

Landstingsrådet Lena Segerberg från Västervik berättar för nyfikna Västmanlänska landstingspolitiker.

Partivänner från Kalmar, Jonas Hellberg och Mattias Adolfsson berättar hur de vann valet 2006 när nästan övriga landet förlorades till högern.

Är man i glasriket ska man naturligtvis prova på glasblåsning. Revisionens ordförande Olof Walldén visade sig ha en dold talang.

Snabbaste gruppmötet någonsin genomfördes när landstingsgruppen hade möte om landstingsplanen i 110 km/h på småländska motorvägar. Miriam Dunder pläderar för sin uppfattning och gruppens ordförande Karin Karlsson noterar nogsamt i sätet bakom.

Karin Karlsson dokumenterar när vårt oppositionsråd Denise Norström rapporterar från ett möte i Stockholm.

Finns det en Joe Biden faktor?

Läser Washington Post som idag publicerar en artikel om hur Obamas val av Joe Biden påverkar väljarna. Frågan som uppstår efter att ha läst den undersökningen är om det över huvud taget finns en Joe Biden faktor?  Endast 13 procent säger sig påverkas positivt av det valet när det gäller att välja Obama till president. USA Today skriver att sedan 1992 har bara Joe Libermann varit en mer okänd vicepresidentkandidat. Så det finns onekligen en uppförsbacke när det gäller att göra Biden känd hos den amerikanska väljaren. Å andra sidan var knappast Barack Obama särskilt känd när primärvalen startade i januari. Idag är han redan en ikon.

En regering ungdomen ratar

Läser i SvD om Sifo:s väljarundersökning. Måste vara tufft att vakna upp på Harpsund för en regering som letar efter halmstrån i opinionen. Slående är att i princip inget hänt mellan blocken. Avståndet är alltjämt betydande stort. Men det är å andra sidan kanske inte så förvånande med tanke på att regeringens enda utspel i sommar var att ge konkurrnensverket i uppdrag att utreda konkurrensen. Man häpnar. Alla väntade på att ett kraftfullt gemensamt utspel under Almedalen skulle försöka starta en vändning i opinionen. Men icke. Ur den aspekten är det kanske inte så konstigt att inget händer. Enligt Sifo flyr landets ungdomar regeringspartierna. De får endast 29 procent av ungdomsstödet. Ska man vara framtidens regering borde ungdomen vara med. Men hur ska det gå till när vi redan nu ser en vikande konjunktur, ökade varsel, färre nyanmälda jobb och en ökande arbetslöshet bland ungdomar. Det blir tufft. Men historien lär oss att aldrig underskatta en politisk motståndare och att aldrig överskatta sin egen förmåga. I slutändan handlar allt om människor med olika drömmar och verklighetsbilder. Det är alltid den som bäst förstår andras verklighet som kan beskriva en färdriktning som får folkflertalets stöd.

Biden ska säkra Pennsylvania

På måndag drar Demokraterna i USA igång sitt konvent i Denver för att formellt utse Barack Obama till presidentkandidat. Dessutom ska de utse hans vicepresident, Joe Biden från den lilla delstaten på östkusten Delawere. Det vägval Obama har gjort innebär att hans vice president inte representerar en nyckeldelstat som han genom sin utnämning kan räkna hem. Delawere har endast 3 elektorsröster. Senast Delawere röstade för en republikan var 1988, då de valde Bush den äldre framför Dukakis.

Men valet av Biden har andra intressanta aspekter. Han är katolik och katoliker är i amerikansk valforskning sk. swingvoters. De kan rösta på en republikan eller en demokrat, så med Biden förstärks möjligheten att de väljer en demokratisk preseident denna gång. Men Biden har även en annan intressant bakgrund. Han är uppväxt i Pennsylvania. En av de största nyckeldelstaterna om man vill bli president. Delstaten har 21 elektorsröster. Här vann Kerry över  G.W.Bush med knappt 145.000 röster 2004. Det är en marginal med 2,5 procent. Så visst kan valet av Biden med denna bakgrund vara viktig för Obama.

Annars får man nog beräkna att Biden ska ge Obamas kampanj trygghet med sina 35 år i senaten. Precis som G.W Bush gjorde genom valet av Cheney. Och som ordförande i utrikesutskottet kan Biden komplettera Obamas bristfälliga utrikespolitiska bakgrund. Däremot kan man undra hur Obama med en 65-årig vicepresident ska kunna hävda att amerika nu vänder blad?

Vilken roll kan en vice president spela i en valrörelse?

1. Han ska inte ”skada” presidenten. Såg att CNN kallade detta för ”The Dan Quale commendmant”. Quale var ju Bush den äldres vice preseident och ansågs allmänt som en risk. Minns särskilt senator Ted Kennedys sågning av Quale när han försökte anspela på att vara en ny Kennedy. Ted Kennedy kommenterade detta med; ”I knew John F Kennedy and you´re not a Kennedy!”
2. Man ska bidra med något bra. Som när Lyndon B Johnson bidrog med att Kennedy vann Texas 1960. 
3. Hjälpa presidenten hålla kursen. Som när Dick Cheney hjälpt G.W Bush hålla kursen.
4. Vara beredd att ta över. Ingen ska behöva vara orolig över att vice presidenten inte håller måttet.

Kan man gilla ett förslag från ett annat parti?

I somras började jag en debatt som handlade om att Västerås är för tyst i relation till sin storlek och att staden borde tjäna på att höja rösten mer. Kring detta har det sedan blivit en debatt. Framförallt gentemot kommunstyrelsens ordförande Elesabeth Unell (m).  Någonstans tror jag att Unell ändå förstod vad jag var ute efter. Men i politiken är det uppenbarligen inte okey att tycka om ett bra förslag från en politisk motståndare. Därför har Unell ägnat sommaren åt att försöka klandra ner på mig och mitt förslag. När jag varit ute på stan och mött andra politiker med hemvisst inom det blå laget, så har flera kommit fram till mig och tyckt att Unell hamnat helt fel i debatten. Det har varit skönt att höra att det finns politiker inom det blå laget som precis som jag vill västeråsarnas bästa och därför inte har något problem med att anamma ett bra förslag, även om det kommer från en företrädare från ett annat parti.

Om det bara kunde sluta regna också, så vore livet lite lättare.

Om spring i benen

Sedan 1968 har det slagits världsrekord på 100 meter 15 gånger. 5 gånger har ett av dessa rekord tangerats. 3 av de 15 världsrekorden har strukits pga att vinnaren var dopad (Ben Johnsson 2 ggr och Tim Montgomery). Sedan 1968 har tiderna putsats från 9,95 – 9,69.

Det som Bolt gjorde i Beijing tror jag han kommer göra fler gånger. Den killen har spring i benen. Men det häftiga i den han gjorde var att spara detta tillfälle till en OS final. Det har bara inträffat 4 gånger sedan 1968. Vid det tillfället berodde det främst på att man började använda den bättre tidtagning vi i princip har än idag. Att få se ett världsrekord slås i en OS final på 100 meter har bara gjorts de senaste 40 åren 1968 av Jim Hines USA (9,95) i Mexico City, Carl Lewis USA (9,92) i Seoul 1988, Donovan Bailey CAN (9,84)1996 i Atlanta och nu senast av Usain Bolt JAM (9,69) i Beijing.

Det är med andra ord inte ofta vi får se pojkar med extra mycket spring i benen i en OS-final. Detta tillsammans med tiden 9,69 gör Bolt historisk.

Singin in the rain China edition

Kina TV med Singin in the rain är det första som slår mig när jag läser om sjuåriga Yang som inte får synas i TV men vars röst slår knock på publiken. I musikalen som handlar om när ljudfilmen slår igenom, är det Lina Lamont som får låna rösten av Kathy Selden. Det som känns extra otäckt med den version vi nu tar del av är att det är skönhetsideal av barn som ska visa hur det perfekta Kina ser ut. IOK som har så mycket synpunkter på hur ett OS ska gå till väljer att hålla tyst. I de olympiska idealen finns tydligen inte plats för Yang.

Skattetugget fortsätter

I helgen hade Sahlin, statsministern och Ohly sommartal. Dessförinnan hade Fp-ledaren sitt. Min minnesbild av dessa tal är att Sahlin satte fokus på klimatpolitiken och statsministern på skattesänkningar och brottsbeskämpning. I övrigt gick det andra tämligen obemärkt förbi. Ska man ha ett sommartal måste det innehållsmässigt hålla sådan klass att det orkar tränga igenom mediabruset. Sahlin och statsminister Reinfeldt är de enda som hade detta. Roligast tycker jag det var att Sahlin fick igenom en fråga som inte under sommarmånaderna haft någon större uppmärksamhet, nämnligen just klimatpolitiken. När statsminister Reinfeldt för vilken gång i ordningen blåser liv i sitt skattesänkartugg orkar det knappt över intresselinjen men det är ändå statsministern som talar och just därför fick det genomslag i mediabruset.

Sahlin har tidigare lyft in skolpolitiken, jobbpolitiken och nu klimatpolitiken på den nya s-agendan. Det är strategiskt tänkt. Moderatledaren verkar helt ha fastnat i skattefrågan likt sin företrädare Bo Lundgren. Tror det ska mycket till för att den frågan ska ge utdelning i valmanskåren och säkert därför som brottsbeskämpningen återkommer. Hösten riskerar bli en enda lång plåga för statsministern när han vill tala skattelättnader medan väljarna fortfarande undrar hur det ska bli med FRA. Ska det komma ett lyft för regeringspartierna måste något hända under hösten. Till nästa försommar är det val till EU-parlamentet. Med FRA kvar på agendan blir det risk för mardrömsscenario med problem att komma fram med sin regeringspolitik. För att flytta fokus hoppas Reinfeldt att utmaning av Sahlin i dueller under hösten ska ge regeringspartierna vind i seglen. Den 22 september lägger regeringen dessutom den budget som ska ge regeringen initiativ. Då får vi se vad regeringen orkar bli överens om och om det räcker för att vända hopplöshet till möjlighet. Då måste det innehålla mer än skattetugg från Bo Lundgrens dagar.