LAS har liten påverkan på ungdomsarbetslösheten

TCO redovisar i en ny rapport uppgifter som tvärtemot argument som anförs i debatten från regeringsföreträdare, visar att turordningsreglerna i LAS har liten betydelse på ökningen av ungdomsarbetslösheten. TCO:s beräkningar utifrån Statistika Centralbyråns arbetskratsundersökning visar att bara 2,5 procent av de arbetslösa ungdomarna, dvs var fyrtionde arbetslös 15-24-åring, var arbetslösa på grund av personal- eller driftsinskränkningar. I gruppen 15-19-åringar var andelen så liten att SCB inte ens kunde beräkna den.

Akademikerförbundet har tidigare skrivit om detta.

Enligt arbetsförmedlingen i Västerås har ungdomsarbetslösheten ökat med 75 procent det senaste året. Orsakerna till det är med andra ord inte LAS utan här har regeringens bristfälliga politik spelat en betyligt större roll. Så bäst verkan har förmodligen ett byte av regeringspolitik.

Kommunal kovändning

Läser att den borgerliga majoritetn i Västerås ändrar sig om beslutet att försvåra för arbetssökande föräldrar att ha sina barn på fritids. Min fråga som kvarstår är dock, varför de ändrar sig?

Är det för att de mötte på hårt motstånd från en massa föräldrar och gör överslagsräkningen att det snart är val och att detta kan bli ett problem i valrörelsen?

Är det för att de fattade beslut på för dåligt underlag, och finns det i så fall fler sådana beslut i kommunmajoriteten?

Är det för att de hittade drygt 20 miljoner i kommunkassan som de inte sett tidigare, och vad säger det i så fall om deras koll på våra skattepengar?

Nytt val och nya definitioner

Historien springer ikapp moderatera. Deras definitioner av hur stor arbetslösheten och det sk utanförskapet var före valet 2006 förändras nu i takt med att den beräkningen inte ställer regeringen i en särskilt ljus dager. I riksdagen idag ställde s-riksdagsmannen Sven-Erik Österberg en mycket intressant fråga i riksdagen om utanförskapet.

Herr/fru talman!
Jag vill ställa en fråga till arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin:

Regeringen har under flera år definierat utanförskapet på ett visst sätt. Denna definition gick ni också till val på. Ni sa att ert sätt att räkna var det enda och sanna.

Men detta vill inte arbetsmarknadsministern och regeringen längre kännas vid. Jag kan bara se ett skäl:

Nu pekar alla kurvor åt fel håll. Och då ändrar ni sättet att räkna. De flesta håller nog med om att det är viktigt att vara konsekvent.

Hur många är då i utanförskap idag? Jo många fler än när regeringen tillträdde, närmare bestämt 70 000 fler. Det har Riksdagens utredningstjänst räknat fram genom att använda er egen definition.

Nu vill ni inte ta ansvar för detta. Arbetsmarknadsministern har själv sagt att det inte stämmer. Varför vill regeringen ändra sättet att beräkna utanförskapet?

Bakgrunden är att moderaterna lanserade sitt begrepp ‘utanförskap’ och ‘bred arbetslöshet’. Moderaterna skrev på sin webbplats innan valet ett mått på detta och beräknade den breda arbetslösheten till drygt 20 procent 2005-2006. Nu finns inte den ursprungssidan kvar och även beräkningssättet för deras begrepp lär ha ändrats åtminstone 3 gånger.

Här är en länk till deras egen definition av arbetslösheten 2006.

Om moderaterna tror att väljarna glömt så tror jag de gör en felbedömning. Att ändra definitioner inför valet på deras stora frågor inför valet 2006 kommer inte att förstärka bilden av att de förstår hur vanligt folk har det. Snarare tvärtom.

Lågvattenmärke av statsministern

I SVT:s Rapport morgon, samlades imorse regeringspartiernas partiledare för att samtala om det sista året innan valet. En av frågorna kom att handla om det norska valet och det främligsfientliga partiets framgång. Programledaren Lotta Bouvin kom då in på frågan om moderaterna skulle kunna samarbeta med Sverigedemokraterna vilket Fredrik Reinfeldt försökte dementera och levererade samtidigt ett riktigt lågvattenmärke.

Lotta Bouvin = LB, Fredrik Reinfeldt = FR

LB:  - Så ditt besked är klart och tydligt att du kommer aldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna?

FR:  -  Det är så här att ni kommer aldrig att sluta ställa frågan, därför att ni kommer att ställa fråga om och om igen så det låter som att man inte hör vad jag säger…

LB: – Det är lite så att jag inte riktigt hör vad du säger. Var svaret ja eller nej?

FR: –  Nej det är så här, att Socialdemokraterna ringer nu runt till alla landets redaktioner och säger, ställ frågan en gång till, hela tiden…

LB: –  Jag har hittat på frågan själv kan jag säga…

FR: – Men vi hör att de gör det. Och det är fullt förståeligt men svaret är glasklart vi fyra ska samarbeta med varandra. Vi ska inte samarbeta med någon annan

LB: – OK, vi ser om vi förstod det svaret…

Istället för att säga som Mona Sahlin och Socialdemokraterna att vi aldrig i något sammanhang ska samarbeta med Sverigedemokraterna levererar statsministern ett lågvattenmärke av sällan skådat slag med innebörden att det är socialdemokraterna som bestämmer vilka frågor som journalisterna ska ställa. Botten av statsministern.

Skilda världar

När man lyssnar på regeringen och och läser oppositionens granskning av regeringens politik framstår det klart att regeringen och en betydande del av väljarna lever i skilda världar. 

På den rödgröna bloggen finns en rapport över de tre senaste regeringsåren att läsa.

Siffror från Riksdagens Utredningstjänst visar att skattesänkningarna hittills har fördelats extremt orättvist: nästan hälften av pengarna har gått till den fjärdedel av befolkningen som tjänar mest. Den fjärdedel av befolkningen som tjänar minst har fått ca 6 procent av skattesänkningarna.

Efter tre år med högerpolitik:
- har skatterna sänkts med 85 miljarder kronor.
- har nästan hälften av skattesänkningarna gått till den fjärdedel av befolkningen
som tjänar mest. Den fjärdedel av befolkningen som tjänar minst har fått endast
6 procent av skattesänkningarna.
- betalar en pensionär som har en inkomst på 14 000 kronor i månaden cirka 700
kronor mer per månad i skatt än en löntagare.

Om politiker och offentligheten

Läste en intressant betraktelse av DN:s ledarskribent Hanne Kjöller. Rekommenderas för den som vill reflektera över politiker och offentligheten. Det år vi har framför oss kommer innebära en anspänning mellan att å ena sidan ha politiker som finns tillgängliga bland folk och å andra sidan undvika ännu ett vansinnesdåd. Att verka i gränslandet därimellan är oerhört svårt. Den nyligen genomförda rödgröna dagen i Kungsträdgården är ett bevis på det. Påminns om årsdagen då Anna Lindh togs ifrån oss. På ett sätt är jag glad över att jag inte spontant kom att tänka på årsdagen när den passerade. På ett annat sätt vill jag att hennes minne ska leva vidare. Men jag är övertygad om att hon själv skulle vilja att socialdemokratin ett år före ett val valde att fokucera på politikens innehåll och stärka sig för att återta den politiska makten. Ur det perspektivet tycker jag det är bra att årsdagen inte ägnas år minnesmannifestationer utan åt framtiden. Vi som vill vårda hennes minne gör det ändå inom oss. Varje dag.