Det finns inget som mer kännetecknar starten på en svensk valrörelse än det ögonblick då den socialdemokratiska partikongressen förklaras för avslutad. Och vilken kongress vi haft! Jag tycker detta har varit best congress ever! Partistyrelsen har verkligen gjort sitt yttersta för att lyssna in och tillsammans med ombuden lägga fast den politik som ska göra Sverige till möjligheternas land. Mona Sahlin har visat att genom det omfattande rådslagsarbetet så har vi grundat för en kongress där väldigt många uppfattningar och krav har kunnat arbetas in i de riktlinjer som vi nu går till val på och som ska vägleda partiet de kommande fyra åren. Detta arbete har gjort partiet starkt och en bättre start på valarbetet kunde vi inte fått. Detta arbete har även visat prov på det ledarskap som vi efterfrågat och har i Mona Sahlin.

Under kongressen har det slagit mig hur stark internationell rörelse vi är där vi inte skäms för våra vänner utan med stolthet lyssnar till deras hälsningar på kongressen. Det var en imponerande samling europeiska statsministrar som kom till kongressen och talade varmt om vårt parti och Mona Sahlin. Den nyvalde grekiske premiärministern Papandreou höll sitt tal på svenska och önskade att Mona Sahlin snart blir svensk statsminister.

På kongressen hade kulturen fått en tydligare roll än på tidigare kongresser. Bäst tyckte jag om Anna Vnuks dans som fick avsluta kongressen. Bilden är från repetitionen strax innan.

TCO redovisar i en ny rapport uppgifter som tvärtemot argument som anförs i debatten från regeringsföreträdare, visar att turordningsreglerna i LAS har liten betydelse på ökningen av ungdomsarbetslösheten. TCO:s beräkningar utifrån Statistika Centralbyråns arbetskratsundersökning visar att bara 2,5 procent av de arbetslösa ungdomarna, dvs var fyrtionde arbetslös 15-24-åring, var arbetslösa på grund av personal- eller driftsinskränkningar. I gruppen 15-19-åringar var andelen så liten att SCB inte ens kunde beräkna den.

Akademikerförbundet har tidigare skrivit om detta.

Enligt arbetsförmedlingen i Västerås har ungdomsarbetslösheten ökat med 75 procent det senaste året. Orsakerna till det är med andra ord inte LAS utan här har regeringens bristfälliga politik spelat en betyligt större roll. Så bäst verkan har förmodligen ett byte av regeringspolitik.

Läser att den borgerliga majoritetn i Västerås ändrar sig om beslutet att försvåra för arbetssökande föräldrar att ha sina barn på fritids. Min fråga som kvarstår är dock, varför de ändrar sig?

Är det för att de mötte på hårt motstånd från en massa föräldrar och gör överslagsräkningen att det snart är val och att detta kan bli ett problem i valrörelsen?

Är det för att de fattade beslut på för dåligt underlag, och finns det i så fall fler sådana beslut i kommunmajoriteten?

Är det för att de hittade drygt 20 miljoner i kommunkassan som de inte sett tidigare, och vad säger det i så fall om deras koll på våra skattepengar?

Historien springer ikapp moderatera. Deras definitioner av hur stor arbetslösheten och det sk utanförskapet var före valet 2006 förändras nu i takt med att den beräkningen inte ställer regeringen i en särskilt ljus dager. I riksdagen idag ställde s-riksdagsmannen Sven-Erik Österberg en mycket intressant fråga i riksdagen om utanförskapet.

Herr/fru talman!
Jag vill ställa en fråga till arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin:

Regeringen har under flera år definierat utanförskapet på ett visst sätt. Denna definition gick ni också till val på. Ni sa att ert sätt att räkna var det enda och sanna.

Men detta vill inte arbetsmarknadsministern och regeringen längre kännas vid. Jag kan bara se ett skäl:

Nu pekar alla kurvor åt fel håll. Och då ändrar ni sättet att räkna. De flesta håller nog med om att det är viktigt att vara konsekvent.

Hur många är då i utanförskap idag? Jo många fler än när regeringen tillträdde, närmare bestämt 70 000 fler. Det har Riksdagens utredningstjänst räknat fram genom att använda er egen definition.

Nu vill ni inte ta ansvar för detta. Arbetsmarknadsministern har själv sagt att det inte stämmer. Varför vill regeringen ändra sättet att beräkna utanförskapet?

Bakgrunden är att moderaterna lanserade sitt begrepp ‘utanförskap’ och ‘bred arbetslöshet’. Moderaterna skrev på sin webbplats innan valet ett mått på detta och beräknade den breda arbetslösheten till drygt 20 procent 2005-2006. Nu finns inte den ursprungssidan kvar och även beräkningssättet för deras begrepp lär ha ändrats åtminstone 3 gånger.

Här är en länk till deras egen definition av arbetslösheten 2006.

Om moderaterna tror att väljarna glömt så tror jag de gör en felbedömning. Att ändra definitioner inför valet på deras stora frågor inför valet 2006 kommer inte att förstärka bilden av att de förstår hur vanligt folk har det. Snarare tvärtom.

I SVT:s Rapport morgon, samlades imorse regeringspartiernas partiledare för att samtala om det sista året innan valet. En av frågorna kom att handla om det norska valet och det främligsfientliga partiets framgång. Programledaren Lotta Bouvin kom då in på frågan om moderaterna skulle kunna samarbeta med Sverigedemokraterna vilket Fredrik Reinfeldt försökte dementera och levererade samtidigt ett riktigt lågvattenmärke.

Lotta Bouvin = LB, Fredrik Reinfeldt = FR

LB:  - Så ditt besked är klart och tydligt att du kommer aldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna?

FR:  -  Det är så här att ni kommer aldrig att sluta ställa frågan, därför att ni kommer att ställa fråga om och om igen så det låter som att man inte hör vad jag säger…

LB: – Det är lite så att jag inte riktigt hör vad du säger. Var svaret ja eller nej?

FR: –  Nej det är så här, att Socialdemokraterna ringer nu runt till alla landets redaktioner och säger, ställ frågan en gång till, hela tiden…

LB: –  Jag har hittat på frågan själv kan jag säga…

FR: – Men vi hör att de gör det. Och det är fullt förståeligt men svaret är glasklart vi fyra ska samarbeta med varandra. Vi ska inte samarbeta med någon annan

LB: – OK, vi ser om vi förstod det svaret…

Istället för att säga som Mona Sahlin och Socialdemokraterna att vi aldrig i något sammanhang ska samarbeta med Sverigedemokraterna levererar statsministern ett lågvattenmärke av sällan skådat slag med innebörden att det är socialdemokraterna som bestämmer vilka frågor som journalisterna ska ställa. Botten av statsministern.

När man lyssnar på regeringen och och läser oppositionens granskning av regeringens politik framstår det klart att regeringen och en betydande del av väljarna lever i skilda världar. 

På den rödgröna bloggen finns en rapport över de tre senaste regeringsåren att läsa.

Siffror från Riksdagens Utredningstjänst visar att skattesänkningarna hittills har fördelats extremt orättvist: nästan hälften av pengarna har gått till den fjärdedel av befolkningen som tjänar mest. Den fjärdedel av befolkningen som tjänar minst har fått ca 6 procent av skattesänkningarna.

Efter tre år med högerpolitik:
- har skatterna sänkts med 85 miljarder kronor.
- har nästan hälften av skattesänkningarna gått till den fjärdedel av befolkningen
som tjänar mest. Den fjärdedel av befolkningen som tjänar minst har fått endast
6 procent av skattesänkningarna.
- betalar en pensionär som har en inkomst på 14 000 kronor i månaden cirka 700
kronor mer per månad i skatt än en löntagare.

Läste en intressant betraktelse av DN:s ledarskribent Hanne Kjöller. Rekommenderas för den som vill reflektera över politiker och offentligheten. Det år vi har framför oss kommer innebära en anspänning mellan att å ena sidan ha politiker som finns tillgängliga bland folk och å andra sidan undvika ännu ett vansinnesdåd. Att verka i gränslandet därimellan är oerhört svårt. Den nyligen genomförda rödgröna dagen i Kungsträdgården är ett bevis på det. Påminns om årsdagen då Anna Lindh togs ifrån oss. På ett sätt är jag glad över att jag inte spontant kom att tänka på årsdagen när den passerade. På ett annat sätt vill jag att hennes minne ska leva vidare. Men jag är övertygad om att hon själv skulle vilja att socialdemokratin ett år före ett val valde att fokucera på politikens innehåll och stärka sig för att återta den politiska makten. Ur det perspektivet tycker jag det är bra att årsdagen inte ägnas år minnesmannifestationer utan åt framtiden. Vi som vill vårda hennes minne gör det ändå inom oss. Varje dag.

TCO redovisade nyligen sin stora undersökning om hur väljarna ser på regeringens skattesänkningspolitik kontra välfärden. Resultatet är nedslående läsning för regeringen.

• 81 procent av Sveriges befolkning ser hellre satsningar på välfärden än att sänka skatten för dem som arbetar.
• 58 procent anser att regeringen inte gör tillräckligt för att bekämpa arbetslösheten.

Svenska folket vill garantera välfärden före skattesänkningar för de som jobbar. Här ligger förmodligen en av valrörelsens stora ideologiska debatter och väntar. Utgången av den socialdemokratiska partikongressen kommer bli en kraftig markör om hur skiljelinjerna ser ut i svensk politik där välfärden går före regeringens skattesänkningspolitik. För alla vet ju att man kan inte både få stora skattesänkningar utan att det märks i plånboken. Hur var det nu Reinfeldt sa i valrörelsen 2006; – För varje skattekrona socialdemokraterna lägger på välfärden kommer jag satsa en till. Den utfästelsen ska vi påminna om nu när det bara är ett år kvar.

Sitter framför TVn och myser över den bästa idrottsgrenen som finns – 100 meter. Min ungdomsidol inom friidrotten har alltid varit Carl Lewis. Det han gjorde i OS i Los Angeles 1984 är fortfarande helt fantastiskt. Med 4 guld i samma OS, 100 m, 200 m, längd och 4 x 100 m, är han fortfarande störst. Sitt första världsrekord på 100 m fick han när han tangerade världsrekordet i Rom 1987  och det sista fick han i Tokyo 1991. Det är fem år mellan dessa världsrekord. Imponerande att kunna prestera detta. Totalt tangerade Lewis världsrekordet på distansen två ggr och satte det vid två tillfällen.

Men Usain Bolt är ingen dålig utmanare. Och han är bevisligen snabbare. Men banorna har också blivit snabbare och ingen vet hur snabbt Lewis sprungit om han haft de förutsättningarna. I Peking slog Bolt världsrekord i tre grenar. Något sådant gjord aldrig Lewis i samma tävling. Att Bolt är världens bästa 100 meterslöpare är helt klart. Världsrekordet har han redan slagit tre gånger sedan 31 maj 2008. Och det kommer mera. Men jag håller fortfarande Carl Lewis som en större friidrottare. Dels för att han höll på under så många år i världstoppen och dels för att han tog 4 guld i samma OS. Om Bolt fortsätter finns förutsättningarna att han blir större. Kanske är han det redan. Men det är svårt att släppa sina ungdomsidoler. Lewis putsade sina världsrekord med 7 hundradelar på fem år. Bolt sänker världsrekordet på samma distans med 14 hundradelar på drygt 1 år. Det är sjukt bra. När Carl Lewis och Ben Johnson jagade världsrekord på 100 meter under 80-talet trodde man att gränsen snart var nådd. Bolt har visat att det inte finns någon sådan gräns.

Om Usain Bolt och världsrekord på 100 m har jag skrivit tidare här.

VM i friidrott är en fest för alla älskare av friidrott. Sverige har kanske inte några riktigt givna medaljhopp denna gång men det senaste decenniet har visat något annat. Oavsett medaljhopp, så gäller det att vi skolar landslagskvalitet som även är internationellt gångbara. För att det ska vara möjligt förutetts bredden i idrottsrörelsen. Jag är övertygad om att den svenska framgången inom friidrott och även annan idrott har sin delförklaring i alla kommuners satsningar på kommunala idrottsanläggningar och föreningsbidrag som möjliggjort för killar och tjejer att få förutsättningar att utöva idrott och bli en del av det svenska föreningslivet. Hela detta resonemang ifrågasätts nu av nyliberalisterna som Timbros Thomas Idergard. Han är numera talesperson i välfärdsfrågor hos Timbro. Denna tankesmedja med nära band till Moderaterna finansieras via Svenskt Näringsliv och skjuter nu iväg den testballong som går ut på att om kommunerna kapade allt stöd till idrott och kultur, så skulle man slippa att nu göra uppsägningar under lågkonjunkturen. Under Moderaternas stämma i Västerås i slutet av augusti ska riktlinjer till nytt kommunalpolitiskt handlingsprogram antas. Som första punkt återfinns just uppdraget att titta på vad som är viktigast för våra kommunr att ägna sig åt. Det är första steget i Moderaternas strategi att just kapa idrotts- och kulturstödet i kommunernas budgetar. Hade detta varit svensk politik under de senaste decennierna hade den svenska idrottsbredden förmodligen aldrig möjliggjort för svenska friidrottsstjärnor som Stefan Holm och Carolina Klüft mfl. att ta steget fram till de världsmästare de blev. Något att tänka på i tider av friidrotts-VM, då nyliberalerna vill kapa just förutsättningarna i kommunernas budgetar.

Höjdhopparna Stefan Holm och Linus Thörnblad under SM i friidrott på Arosvallen i Västerås 2008.