Osexig men strategisk fråga

Har återigen gett mig in i debatten kring regionfrågan. Regionförbund eller inte och när kommer storregionerna? Vart går Västerås och Västmanland? Jag är väl medveten om att detta inte är någon kioskvältare men för vårt län är samordning mellan kommuner, landsting och myndigheter viktig för att vi som län ska kunna kraftsamla de resurser vi tillsammans förfogar över. Det är inte minst viktiga frågor för jobben och tillväxten i vårt län.  Om detta handlar debatten och jag menar att det ytterst är en fråga om ledarskap eller snarare bristen på ledarskap från den sittande moderata ledningen i både Västerås och landstinget. För någon vecka sedan skrev ledande centerpartister om frågan och därmed blev den åter aktuell, då den tidigare varit en fråga som inget borgerligt parti orkat ta i under mandatperioden. Läs mitt svar i Vlt. Frågan om regionförbund eller inte har utretts tidigare. Då var alla partier utan moderaterna överens och alla kommuner utom Heby kommun ställde sig bakom förslaget. men nu har heby bytt län.  En motion från mig  om att utreda regionförbund ligger och väntar på landstingssledningens beslut om att få komma upp till beslut i landstingsfullmäktige under våren. Den bereds nu i landstingets regionalpolitiska utskott. Hur långsamt den kvarnen mal återstår att se.

Först lite ledigt men sedan…

Oj vad jag längtar efter julhelgens lugn. Det har varit ett extremt slitsamt år med både framgång och motgång. Men jag står upp, har hälsan och längtar efter en nystart för både Västerås, landstinget , landet och för mig själv. Förhoppningsvis blir det så, men det kräver minst lika mycket jobb som detta året inneburit. Är det något jag är stolt över att ha bidragit till, så är det att vår fina partiorganisation i Västerås numera måste räknas till de mer spännande i landet. Vårt arbete med att forma en ny politik i dialog med Västeråsarna är bland det roligaste jag varit med om i politiken. Medan andra snackar om vad partiet borde göra så har vi gjort det. Allt det arbete vi lagt ned på att möta väljarna i Västerås kommer inte vara ogjort under valåret. Vi ska fortsätta hela vägen fram till valdagen med detta och jag är helt övertygad om att det kommer bära frukt.

Utöver att forma en ny politik inför valåret så har vi haft uppdraget att forma ett nytt lag. Med förnyelse, föryngring och erfarenhet går vi nu till val med ett lag som väljarna förhoppningsvis ska gilla. Valet i Västerås kommer inte bli en enkel resa för majoriteten fram till valdagen. Snarare tvärtom. En ny majoritet bestående av partier som sluter upp kring en röd-grön politik kan bli ett starkt kort, som Västeråsarna kan komma att föredra. Valet i Västerås kommer inte att vinnas på att den sittande majoriteten gör bort sig eller begår graverande misstag i väljarnas ögon. Valet kommer att vinnas om vi Socialdemokrater har förmågan att presentera ett bättre och mer framtidsinriktat alternativ. Det inkluderar både politiken och laguppställningen. Vinner vi valet kommer vi göra det för att vi helt enkelt har en bättre politik och bättre företrädare. Det innebär även att vi själva kan påverka om vi vinner eller inte. Det betyder i sin tur att vi alla måste bidra efter förmåga för att detta ska bli möjligt. Och så som vi jobbat under detta året så har jag svårt att se hur vi skulle kunnat vara bättre rustade för uppgiften än vi nu är.

Hade det inte varit för att partiets styrelse i Västerås jobbat så genomtänkt och hårt hade det varit svårt att hållt ihop allt arbete som vi bedrivit. Och hade inte partiets medlemmar i Västerås känt en sådan tillit till det arbete som genomförts och deltagit i så hög utsträckning, hade det aldrig gått. Så min störtsta lärdom har varit att om man visar tillit och engagemang till medlemmarna så får man så oerhört mycket tillbaka. Både i form av konkret arbete men även i uppmuntran och kamratskap. Detta har gjort partiet i Väterås väldigt starkt. Det har varit oerhört skönt att känna detta när allt inte gått som vi hoppats. Och i studer av prövning så har sammanhållningen i partiet bara blivit starkare. Det lovar gott inför ett valår med alla de prövningar som väntar. Därför vågar jag avrunda med att uttrycka, att jag tror att vi har något riktigt bra på gång.

Hälsobokslut i landstinget gör oss till bättre arbetsgivare

Frågan om hälsobokslut i landstinget har uppmärsammats av Vlt. Bra att frågan snart kommer upp i landstinget. Ser fram emot svaret på motionen samt påföljande debatt. Ur Vlt:

Tre socialdemokratiska landstingsledamöter kräver i en motion att landstinget ska införa hälsobokslut för att få en bättre uppfattning om hur personalen mår. Landstingsledamoten Lars Eriksson (S), är en av motionärerna. Vad menar ni med hälsobokslut?

– Landstinget är en av Västmanlands största arbetsgivare. Vi har ett arbetsgivaransvar för att vår personal ska trivas på jobbet. Landstinget Västmanland jobbar med personalen hälsa. Men vi vill ha ett verktyg så att vi lätt kan gå in och se hur den psykosociala miljön är, om det är stressigt på jobbet, om riskanalyser har gjorts och vad sjukfrånvaro kan bero på.  Vidare hur hög personalomsättningen och sjukfrånvaron är.

– Idag har vi inget dokument att falla tillbaka på så att vi kan se hur personalen mår, fortsätter Lars Eriksson.

– I landstingets senaste delårsrapport framgår att sjukskrivningstalen går ner, Men beror det på en bra personalpolitik eller på att sjukskrivningsreglerna har blivit tuffare så att människor inte har kan eller får vara hemma? fortsätter han.

– Vi vill inte att vår personal ska vara på jobbet när de är sjuka. Men det finns de som med rätt rehabilitering eller som fått andra arbetsuppgifter har kunnat komma tillbaka till jobbet, säger landstingets ordförande Thomas Högström (M).

Håller du med om att de tuffare reglerna för de sjukskrivna påverkar sjukfrånvaron?

– Ja, men det har statsmakterna bestämt.

Thomas Högström är öppen för en dialog med förslagsställarna.

– Mycket av det som tas upp i motionen jobbar vi med redan, men det finns en del frågor som vi kan bli bättre på. Så visst kan vi diskutera den här frågan vidare med motionärerna.

Kommentar: Spännande att Thomas Högström, tidigare moderat riksdagsledamot inte vill uttala att det är hans egen regering som tar fram tuffare regeler för de som blir sjuka utan kallar det för ett beslut från statsmakterna. Skäms han för sin regering?

Mot möjligheternas land.

Det finns inget som mer kännetecknar starten på en svensk valrörelse än det ögonblick då den socialdemokratiska partikongressen förklaras för avslutad. Och vilken kongress vi haft! Jag tycker detta har varit best congress ever! Partistyrelsen har verkligen gjort sitt yttersta för att lyssna in och tillsammans med ombuden lägga fast den politik som ska göra Sverige till möjligheternas land. Mona Sahlin har visat att genom det omfattande rådslagsarbetet så har vi grundat för en kongress där väldigt många uppfattningar och krav har kunnat arbetas in i de riktlinjer som vi nu går till val på och som ska vägleda partiet de kommande fyra åren. Detta arbete har gjort partiet starkt och en bättre start på valarbetet kunde vi inte fått. Detta arbete har även visat prov på det ledarskap som vi efterfrågat och har i Mona Sahlin.

Under kongressen har det slagit mig hur stark internationell rörelse vi är där vi inte skäms för våra vänner utan med stolthet lyssnar till deras hälsningar på kongressen. Det var en imponerande samling europeiska statsministrar som kom till kongressen och talade varmt om vårt parti och Mona Sahlin. Den nyvalde grekiske premiärministern Papandreou höll sitt tal på svenska och önskade att Mona Sahlin snart blir svensk statsminister.

På kongressen hade kulturen fått en tydligare roll än på tidigare kongresser. Bäst tyckte jag om Anna Vnuks dans som fick avsluta kongressen. Bilden är från repetitionen strax innan.

LAS har liten påverkan på ungdomsarbetslösheten

TCO redovisar i en ny rapport uppgifter som tvärtemot argument som anförs i debatten från regeringsföreträdare, visar att turordningsreglerna i LAS har liten betydelse på ökningen av ungdomsarbetslösheten. TCO:s beräkningar utifrån Statistika Centralbyråns arbetskratsundersökning visar att bara 2,5 procent av de arbetslösa ungdomarna, dvs var fyrtionde arbetslös 15-24-åring, var arbetslösa på grund av personal- eller driftsinskränkningar. I gruppen 15-19-åringar var andelen så liten att SCB inte ens kunde beräkna den.

Akademikerförbundet har tidigare skrivit om detta.

Enligt arbetsförmedlingen i Västerås har ungdomsarbetslösheten ökat med 75 procent det senaste året. Orsakerna till det är med andra ord inte LAS utan här har regeringens bristfälliga politik spelat en betyligt större roll. Så bäst verkan har förmodligen ett byte av regeringspolitik.

Kommunal kovändning

Läser att den borgerliga majoritetn i Västerås ändrar sig om beslutet att försvåra för arbetssökande föräldrar att ha sina barn på fritids. Min fråga som kvarstår är dock, varför de ändrar sig?

Är det för att de mötte på hårt motstånd från en massa föräldrar och gör överslagsräkningen att det snart är val och att detta kan bli ett problem i valrörelsen?

Är det för att de fattade beslut på för dåligt underlag, och finns det i så fall fler sådana beslut i kommunmajoriteten?

Är det för att de hittade drygt 20 miljoner i kommunkassan som de inte sett tidigare, och vad säger det i så fall om deras koll på våra skattepengar?

Nytt val och nya definitioner

Historien springer ikapp moderatera. Deras definitioner av hur stor arbetslösheten och det sk utanförskapet var före valet 2006 förändras nu i takt med att den beräkningen inte ställer regeringen i en särskilt ljus dager. I riksdagen idag ställde s-riksdagsmannen Sven-Erik Österberg en mycket intressant fråga i riksdagen om utanförskapet.

Herr/fru talman!
Jag vill ställa en fråga till arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin:

Regeringen har under flera år definierat utanförskapet på ett visst sätt. Denna definition gick ni också till val på. Ni sa att ert sätt att räkna var det enda och sanna.

Men detta vill inte arbetsmarknadsministern och regeringen längre kännas vid. Jag kan bara se ett skäl:

Nu pekar alla kurvor åt fel håll. Och då ändrar ni sättet att räkna. De flesta håller nog med om att det är viktigt att vara konsekvent.

Hur många är då i utanförskap idag? Jo många fler än när regeringen tillträdde, närmare bestämt 70 000 fler. Det har Riksdagens utredningstjänst räknat fram genom att använda er egen definition.

Nu vill ni inte ta ansvar för detta. Arbetsmarknadsministern har själv sagt att det inte stämmer. Varför vill regeringen ändra sättet att beräkna utanförskapet?

Bakgrunden är att moderaterna lanserade sitt begrepp ‘utanförskap’ och ‘bred arbetslöshet’. Moderaterna skrev på sin webbplats innan valet ett mått på detta och beräknade den breda arbetslösheten till drygt 20 procent 2005-2006. Nu finns inte den ursprungssidan kvar och även beräkningssättet för deras begrepp lär ha ändrats åtminstone 3 gånger.

Här är en länk till deras egen definition av arbetslösheten 2006.

Om moderaterna tror att väljarna glömt så tror jag de gör en felbedömning. Att ändra definitioner inför valet på deras stora frågor inför valet 2006 kommer inte att förstärka bilden av att de förstår hur vanligt folk har det. Snarare tvärtom.

Lågvattenmärke av statsministern

I SVT:s Rapport morgon, samlades imorse regeringspartiernas partiledare för att samtala om det sista året innan valet. En av frågorna kom att handla om det norska valet och det främligsfientliga partiets framgång. Programledaren Lotta Bouvin kom då in på frågan om moderaterna skulle kunna samarbeta med Sverigedemokraterna vilket Fredrik Reinfeldt försökte dementera och levererade samtidigt ett riktigt lågvattenmärke.

Lotta Bouvin = LB, Fredrik Reinfeldt = FR

LB:  – Så ditt besked är klart och tydligt att du kommer aldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna?

FR:  –  Det är så här att ni kommer aldrig att sluta ställa frågan, därför att ni kommer att ställa fråga om och om igen så det låter som att man inte hör vad jag säger…

LB: – Det är lite så att jag inte riktigt hör vad du säger. Var svaret ja eller nej?

FR: –  Nej det är så här, att Socialdemokraterna ringer nu runt till alla landets redaktioner och säger, ställ frågan en gång till, hela tiden…

LB: –  Jag har hittat på frågan själv kan jag säga…

FR: – Men vi hör att de gör det. Och det är fullt förståeligt men svaret är glasklart vi fyra ska samarbeta med varandra. Vi ska inte samarbeta med någon annan

LB: – OK, vi ser om vi förstod det svaret…

Istället för att säga som Mona Sahlin och Socialdemokraterna att vi aldrig i något sammanhang ska samarbeta med Sverigedemokraterna levererar statsministern ett lågvattenmärke av sällan skådat slag med innebörden att det är socialdemokraterna som bestämmer vilka frågor som journalisterna ska ställa. Botten av statsministern.

Skilda världar

När man lyssnar på regeringen och och läser oppositionens granskning av regeringens politik framstår det klart att regeringen och en betydande del av väljarna lever i skilda världar. 

På den rödgröna bloggen finns en rapport över de tre senaste regeringsåren att läsa.

Siffror från Riksdagens Utredningstjänst visar att skattesänkningarna hittills har fördelats extremt orättvist: nästan hälften av pengarna har gått till den fjärdedel av befolkningen som tjänar mest. Den fjärdedel av befolkningen som tjänar minst har fått ca 6 procent av skattesänkningarna.

Efter tre år med högerpolitik:
– har skatterna sänkts med 85 miljarder kronor.
– har nästan hälften av skattesänkningarna gått till den fjärdedel av befolkningen
som tjänar mest. Den fjärdedel av befolkningen som tjänar minst har fått endast
6 procent av skattesänkningarna.
– betalar en pensionär som har en inkomst på 14 000 kronor i månaden cirka 700
kronor mer per månad i skatt än en löntagare.

Om politiker och offentligheten

Läste en intressant betraktelse av DN:s ledarskribent Hanne Kjöller. Rekommenderas för den som vill reflektera över politiker och offentligheten. Det år vi har framför oss kommer innebära en anspänning mellan att å ena sidan ha politiker som finns tillgängliga bland folk och å andra sidan undvika ännu ett vansinnesdåd. Att verka i gränslandet därimellan är oerhört svårt. Den nyligen genomförda rödgröna dagen i Kungsträdgården är ett bevis på det. Påminns om årsdagen då Anna Lindh togs ifrån oss. På ett sätt är jag glad över att jag inte spontant kom att tänka på årsdagen när den passerade. På ett annat sätt vill jag att hennes minne ska leva vidare. Men jag är övertygad om att hon själv skulle vilja att socialdemokratin ett år före ett val valde att fokucera på politikens innehåll och stärka sig för att återta den politiska makten. Ur det perspektivet tycker jag det är bra att årsdagen inte ägnas år minnesmannifestationer utan åt framtiden. Vi som vill vårda hennes minne gör det ändå inom oss. Varje dag.