Under en rätt lång tid har moderatledaren frågat Mona Sahlin med vem hon ska göra det? Mona Sahlin har inte haft något bra svar på den frågan och under en längre tid har hon på partistyrelsens och distriktsordförandenas uppdrag fört samtal med både Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Under onsdagen uttalade både Socialdemokraternas och Miljöpartiets ordföranden att de vill fördjupa samarbetet inför valet 2010. Samtalen med Vänsterpartiet ska även de fortsätta men i en något mindre snabb takt. Jag tror man måste ha respekt för att den här typen av samtal kan ta olika lång tid med olika partier. Om samtalen med Vänsterpartiet behöver längre tid så tycker jag de ska få ta den tiden. Att stänga dörrar är inget jag tror på.
Att Mona Sahlin valt en riktig inriktning att söka samarbete med andra partier har stöd av valforskaren Sören Holmberg. Han säger att;
– Man kan säga att Mona Sahlin ligger rätt i fas med den långsiktiga trenden när det gäller attityden till att s bildar en koalitionsregering, stödet för en sådan har successivt ökat.
Knäckfrågan om hur ett samarbete med Vänsterpartiet ska hanteras är förmodligen en sak i riksdagen och en helt annan ute i landets kommuner och landsting. Jag tror det är väldigt lätt att kritisera Mona Sahlin för att hon inte ser särskilt ljust på ett samarbete med Vänsterpartiet i en eventuell koalitionsregering. Ingen av oss har varit med i dessa samtal och därför är det väldigt svårt för oss att tvärsäkert uttala att hon gör en felaktig bedömning. Att vi i Västerås och i Västmanlands landsting har en bra relation med Vänsterpartiet behöver inte få konsekvenser för att det är svårare i riksdagen. IF Metalls ordförande Stefan Löfven menar att Mona Sahlin gör rätt utifrån ett ansvarstagande för ordning och reda i landets ekonomi och säger att;
– I de här dagarna som vi upplever nu har lilla Sverige inte råd med några tveksamheter när det gäller den ekonomiska politiken.
LO:s och Byggnads ordföranden tycker att Vänsterpartiet förtjänar kritik för deras ekonomiska politik och Wanja Lundby-Wedin säger också att;
– Men samtidigt tycker jag inte att man ska utesluta dem, det är bättre att ställa krav.
Frågan som är den springande punkten är ändå var den gränsen går någonstans? Om Mona Sahlin och de som finns omkring henne vid en viss punkt gör bedömningen att nu kommer vi inte längre. Om det plötsligt blir en förhandling mellan s och mp å ena sidan och v å den andra sidan om riksbankens självständighet och om budgettaken ska ingå i en förhandling för förutsättningar om en koalitionsregering, ska Mona Sahlin acceptera det? Ska ordning och reda i landets ekonomi vara bitar i en förhandling eller utgångspunkter för att ingå i samtalen om en koalitionsregering? Jag tror det är för tidigt att sia om hur det här slutar. Slutordet är förmodligen inte sagt. För egen del hoppas jag bara att alla som känner sig inblandade håller samtalstonen på en nivå som möjliggör ett regeringsskifte. Det är väl ändå dit vi vill?
Lasse online 