Skattetugget fortsätter

I helgen hade Sahlin, statsministern och Ohly sommartal. Dessförinnan hade Fp-ledaren sitt. Min minnesbild av dessa tal är att Sahlin satte fokus på klimatpolitiken och statsministern på skattesänkningar och brottsbeskämpning. I övrigt gick det andra tämligen obemärkt förbi. Ska man ha ett sommartal måste det innehållsmässigt hålla sådan klass att det orkar tränga igenom mediabruset. Sahlin och statsminister Reinfeldt är de enda som hade detta. Roligast tycker jag det var att Sahlin fick igenom en fråga som inte under sommarmånaderna haft någon större uppmärksamhet, nämnligen just klimatpolitiken. När statsminister Reinfeldt för vilken gång i ordningen blåser liv i sitt skattesänkartugg orkar det knappt över intresselinjen men det är ändå statsministern som talar och just därför fick det genomslag i mediabruset.

Sahlin har tidigare lyft in skolpolitiken, jobbpolitiken och nu klimatpolitiken på den nya s-agendan. Det är strategiskt tänkt. Moderatledaren verkar helt ha fastnat i skattefrågan likt sin företrädare Bo Lundgren. Tror det ska mycket till för att den frågan ska ge utdelning i valmanskåren och säkert därför som brottsbeskämpningen återkommer. Hösten riskerar bli en enda lång plåga för statsministern när han vill tala skattelättnader medan väljarna fortfarande undrar hur det ska bli med FRA. Ska det komma ett lyft för regeringspartierna måste något hända under hösten. Till nästa försommar är det val till EU-parlamentet. Med FRA kvar på agendan blir det risk för mardrömsscenario med problem att komma fram med sin regeringspolitik. För att flytta fokus hoppas Reinfeldt att utmaning av Sahlin i dueller under hösten ska ge regeringspartierna vind i seglen. Den 22 september lägger regeringen dessutom den budget som ska ge regeringen initiativ. Då får vi se vad regeringen orkar bli överens om och om det räcker för att vända hopplöshet till möjlighet. Då måste det innehålla mer än skattetugg från Bo Lundgrens dagar.

Smisk på fingarna

Läser att fp-ledaren och skolministern Jan Björklund får smäll på fingarna av sina företrädare. Ola Ullsten, Bengt Westerberg och Maria Leissner skriver på DN debatt att;

Regeringen bör lyssna på svenska folkets kritik och välgrundade argument. Det är ingen svaghet att ta intryck av goda argument och engagerade människor – det är en styrka.

Det är möjligt att man måste befinna sig utanför regeringens sammanträdesrum för att inse vad Björklunds företrädare inser.

Regeringen kör rakt in i väggen

Regeringen kör rakt in i väggen. Med en dåres envishet vägrar de göra en positionsförflyttning för att undvika en frontalkrock med väljarkåren. De har haft flera möjligheter men inte uppfattat allmänhetens oro i frågan eller ännu värre, uppfattat allt men struntat i det. Nu är det bara ren prestige som gäller. Utgången av denna strid är redan avgjord och alla kan se hur det slutar. Ändå fortsätter regeringsföreträdare att markera att de tänker minsann inte förflytta sin politiska markör i FRA-debatten en enda meter. Det är förmodligen även helt uteslutet att opositionen kommer bjuda på något i denna debatt. FRA-motståndet går även rakt in i borgerliga kretsar. Kan inte räkna upp särskilt många frågor som gör det idag. Det gör FRA-debatten unik och speciellt svår för den moderatstyrda regeringen.

Det är helt möjligt att statsministern har rätt när han för ett resonemang kring den allmänna kunskapen i FRA-debatten. Det spelar däremot inte någon roll. Anser statsministern att kunskapsnivån om FRA är för låg hos befolkningen, får han väl försöka använda argument som ökar den. Att bara vara tyst är ingen bra kunskapshöjande lösning. Om väljarkåren kommer fram till att FRA-beslutet i riksdagen var fel så är det bra att ta sin utgångspunkt i det och inte bara avfärda oro som okunskap. Gissa vad de borgerliga partiledarna kommer få frågor om när de i nästa vecka träffar 100-tals journalister i Almedalen, som alla letar efter något att skriva hem om?

Missförstånd eller insikt?

Statsministern menar att FRA-beslutet i riksdagen var bra och att debatten bygger på att folk inte förstår. Det är en logik som går igen i flera andra beslut som regeringen antagit men som folk verkar ogilla. Det är inte fel på politiken. Regeringen för egentligen en populär politik men folk tycks inte begripa det, eller kan det vara så att folk förstår och inte vill ha denna politik? Tror faktiskt statsministern behöver semester, lite sol och tid för reflektion.

Vad säger statsministern?

Hur kan det komma sig att regeringspartierna gjort denna gigantiska felbedömning i FRA frågan? Och varför är alla tunga regeringsföreträdare tysta, utom en? För vad ska man annars kalla det när reaktionerna blivit så kraftiga? Läste en SIFO om FRA och konstaterade att det verkar finnas en generationsmarkör.

DN skriver;

”Uppdelat i åldersgrupper har lagen flest anhängare i gruppen 30-49 år: 46 procent. Svagast är stödet i gruppen 18-29 år, där 11 procent är för lagen.”

Är det för att det är de unga som protesterar, som statsminister Reinfeldt inte lyssnar? Några kommentater har han inte och när frågan debatterades i riksdagen var han själv på EM-arenan när Sverige spelade. I TV4:as EM-magasin hade han däremot tid för kommentarer. Spännande prioritering.

Skräcken över terroristangrepp är svår att hantera på ett bra sätt. Men jag anser nog att signalspaning enligt det förslag riksdagen klubbat igenom, knappast löser några problem. Möjligen ställer det till desto fler. Mona Sahlin vill se en ökad insyn för medborgarna och en skärpning av vad FRA får söka efter. Vad statsministern tycker får vi kanske veta när han talar i Almedalen nästa måndag. Då blir denna fråga svår att undvika.

FRA Piratpartiets språngbräda?

Det ser ut att bli trångt bland missnöjespartirna i EU-parlamentsvalet om ett år. Läser en blogg om Piratpartiets offentliggörande att de kandiderar och funderar på om den sortens nyheter är överrepresenterade vad gäller intresse i bloggvärlden eller om det verkligen finns ett intresse att rösta på detta parti. FRA debatten hoppas de ska bli språngbrädan för partiet. Tyvärr så är även de etablerade oppositionspartierna inne på samma motståndslinje. Bland de som redan anspirerar på att ta plats i det europeiska parlamentet finns det etablerade missnöjespartiet Junilistan med sin nya ledare Sören Wibe. Där finns även Sverigedemokraterna. Jag tror att valet blir en stor värdemätare för vår sittande regering. Med tanke på dess opinionsläge och att de försvarar en förlorad FRA debatt, så ser det onekligen bra ut för Socialdemokraterna. Och det är verkligen på tiden.